Sly Cooper and the Thievius Raccoonus

Denna text skrevs egentligen mest för att ventilera mina tankar kring spelet och nu känner jag att jag lika bra kan slänga upp den då den bara ligger och samlar damm och aldrig kommer fortsättas på, var meningen att det skulle bli en recension men jag känner att det aldrig hade blivit något vettigt av det.

En vecka efter att ha kommit hem från London så damp det ner ett paket från Planetaxel som jag såg att var adresserat från Los Angeles vilket gjorde att jag fick blandade känslor då jag blev glad att jag äntligen fått spelet, men samtidigt visste jag att jag inte fått Europeiska versionen som hade ett snyggare fodral, utan det tråkiga fodralet Amerikanerna hade fått… men så farligt var det inte då det var innehållet som var det viktigare. Jag blev som ett litet barn igen när man precis skulle få spela det där spelet man önskat hela året och äntligen fått. Med handkontrollen i händerna och hopkrupen i soffan under en filt i myskläderna kände jag att nu är det dags att spela något man missade ett par år sedan.

Spelet börjar med ett intro-uppdrag där man får lära sig kontrollerna och blir introducerad till karaktärerna. Sly visade sig vara den lite mer självsäkra typen som är i centrum av alltihop med att vara den som har hand om att ta sakerna som gänget har som mål. Bentley är den smarta sköldpaddan som har en rätt så irriterande röst, men som blir rätt ok att lyssna på då han för det mesta säger rätt komiska saker. Och till slut har vi Murray som rent av är pantad och vet bara hur man använder nävarna och kör vanen som påminner om Scooby Doos. Det finns i alla fall en till karaktär (inte spelbara) jag hade velat presentera, men som kan bli spoilers och därför undviker jag detta.
Sly och gänget är ute efter en del saker som en gång i tiden har tillhört Slys familj, men som nu är utsprida runt om i världen och vaktas av dess nya ägare. Så med mål att återta sakerna så åker man ut på ett äventyr som leder en till lite blandade områden, som t.ex. Las vegas, ett träsk och Kina.
Utöver trevligt gjorda miljöer som hade mycket färg så hade Sucker Punch lagt ner mycket tid på olika attacker och tricks som man skulle kunna få nytta av under äventyret… tyvärr var det bara en liten del av dem som verkligen behövdes vilket jag tyckte var synd.

Grafiken var riktigt trevlig och säkert ännu bättre på sin tid, men tyvärr kändes det som att Sanzaru Games Inc (utvecklarna bakom HD-utgåvan) inte hade lagt så mycket kraft på att förbättra det så mycket som de borde ha gjort, sekvenserna var nämligen fortfarande i 4:3 och såg inte bra ut alls i jämförelse med resten av spelet. För att vara ärlig så förstörde sekvenserna det en del när de bytte till 4:3 och färgpelleten var i mörkare ton än resten av spelet, man kände att det hade varit ett mer hastverk än vad det är menat att det ska vara.
Medan musiken tänkte jag aldrig på ordentligt då den sjönk in i spelet på ett bra sätt och gjorde att man trivdes med den. Då jag inte har någon speciell ljudanläggning till TVn, utan kör på de inbyggda högtalarna så vet jag inte om de har fixat något speciellt med det.

Annonser

En kommentar Lägg till

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s